Vilka är de som håller på med hundkappsporten och vad gör det så kul? Här berättar en av medlemmarna, Eva Carlsson, Byske, om hur hon och Whippeten Xavi fastnade för kapplöpning.
När jag för snart tre år sedan bestämde mig för att skaffa Whippet hade jag inte en tanke på kapplöpning. Jag visste förstås att jag köpt en av världens snabbaste hundraser, men det var det graciösa utseendet och vänligheten jag fallit för.
Vår valp, Shahanadir Comic Sans, döptes snabbt om till Xavi, efter den spanska fotbollsspelaren, och blev såklart genast en älskad familjemedlem. Vi gick valpkurs, och började träna inkallning, sitt och ligg. Ganska snabbt visade Xavi att han tyckte dessa övningar var mycket tråkiga. Jag lade ut personspår, men inte heller detta visade han någon större entusiasm över.
Men så kom dagen då vi, tillsammans med grannen Laila Stenlund och hennes Whippet Sigge, provade på kapplöpning på rundbanan i Boviken, Skellefteå. Det blev omedelbart
succé! Till att börja med fick Xavi springa efter en mekanisk släphare på en raksträcka, och det fanns inga tvivel om vad poängen var med detta. Fokusera på haren och springa järnet! Redan nästa träning var det dags för maskinharen, och släpp direkt från banan, med mycket och bra hjälp av de erfarna medlemmarna i Skellefteå Hundkapp. Inte långt efteråt fick han
starta från öppen bur, och så småningom stängd. Visst hände det att han stod vänd åt fel håll någon gång, med rumpan mot gallret, men träning ger ju färdighet!
Varje gång vi nu närmar oss banan blir det liv i luckan i bilen, och helst vill han springa direkt. Det är jobbigt att höra lätet från maskinharen och behöva vänta på sin tur! Under rastning vid banan händer det inte sällan att Xavi hoppar upp i min famn av pur glädje.
Först hade jag verkligen inte tänkt att vi skulle tävla. Men allteftersom tiden gick hade jag plötsligt tagit tränarlicens och Xavi tävlingslicens. På träningarna hade Xavi inte visat sig vara någon av de snabbare hundarna, så när det var dags för den första hemmatävlingen i augusti förra året var jag stensäker på att han skulle komma absolut sist av hundarna i sitt lopp. Xavi springer dessutom helst yttervarvet. Men det visade sig vara ett smart drag. För när ett par hundar i innerspåret var blockerade av varandra skubbade Xavi förbi på utsidan. Ett hedrande silver i sin första tävling! Och i den andra tävlingen vi deltog i fick han en bronsplats.
Till saken hör också att det inte bara är hunden som tycker detta med kapplöpningen är roligt. Det gör ju även matte! Sporten är ju verkligen spännande och adrenalinkickarna
avlöser varandra. Nu är det bara att vänta tills banan tinar fram.
Eva Carlsson
Skellefteå hundkapp 